Jag har svårt att tänka mig ett liv utan hund. Man vänjer sig snabbt vid myset, glädjen, sällskapet, att ha en trogen kompis vid sin sida. En kompis som viftar lika livligt på svansen när man varit ute och slängt soporna som när man kommer hem efter en längre tids frånvaro.

Nu har vi haft hund sedan 2007, i 17 år, och vi har hunnit med tre Jack Russell Terriers; Stina, Sture och lille Alex. Att det blev just Jack Russell Terrier beror nog på att rasen är pigg, full av energi och lagom i storlek. Mycket hund i ”liten förpackning”.

Vi köpte Stina när vi bodde i Karlsarvet i Älvdalens kommun. Om jag minns rätt var hon cirka tre år när vi tog över henne från Lena Backman i Åsen. Stina kom inte överens med hennes mamma och moster och vi var jätteglada att vi kunde hjälpa till att lösa situationen. Stina var reserverad till en början men började sakta men säkert vänja sig vid vår lilla stuga och markerna runt omkring, i hennes nya revir. Hon var tränad för jakt och älskade att ta ”egna turer” i skogen. Hon fick även hänga med oss ut på fjällturer och andra äventyr under de två år då vi pluggade naturturism på Älvdalens Utbildningscenter och spenderade (nästan) all tid ute, både vinter och sommar. Det var ömsesidig lycka eftersom hon värmde bra i sovsäcken när vi var ute på vinter-turer på fjället och tältade i – 25 grader.

Efter utbildningen började vi jobba och vara borta lite mer på dagarna. Vi ville att Stina skulle få en kompis i den stora hundgården som vi byggt på tomten. 2009 kom Sture till Karlsarvet från Södertälje. Stina var inte överförtjust i sällskapet men Sture fick anpassa sig och de blev kompisar, på deras eget sätt.

Efter några år fick Stina svår allergi och vi blev tvungna att låta henne få somna in. Det var givetvis jättesvårt att skiljas från henne men det var det bästa, för henne.
Sture blev ”herre på täppan” och fick reviret för sig själv, till hans stora lycka. På reviret och i skog runt omkring fanns ju varg, björn, älg och till och med en och annan ren som förvirrat sig bort från Idre sameby.
2015 flyttade vi till Växjö och Sture fick snällt vänja sig vid att bo i lägenhet, promenera på asfalt och inte minst bilar och bussar i stadsmiljön. I Karlsarvet, som vi lämnade, var vi drygt 20 personer bofasta året runt och det var inte så mycket trafik genom byn. Det blev en stor omställning både för honom och för oss. Men vi hittade snart våra egna oaser att vistas i, Linnéparken och området runt Växjösjön är ju fantastiskt. Men det var ju inte Stures egna revir…

Den 3 november 2021 fick Sture lämna jordelivet. Saknaden och sorgen var lika stor som med Stina, det är hjärtskärande när de lämnar oss. Obeskrivligt.
Men, efter bara ett par veckor var jag igång och kikade efter valpar på nätet. Att titta på valpar är ju livsfarligt, det slutade givetvis med köp och i december kom han till oss; Alex Karev från Maria Lindbäck i Alvesta. En helt underbar liten krabat.

Alex är nu tre år och har vuxit upp i stan, vant sig vid människor och bilar. Han är supersocial, älskar att vara med på våra resor med husbilen och charmar de flesta på stan när han tittar på dem med sina stora ögon och undrar om de inte kan klappa honom, bara lite på magen.
Tre Jack Russell Terriers, tre helt olika hundar. Alla fantastiska och underbara på sitt sätt.

Min ambition här är att jag ska dela med mig av lite tips kring hundlivet i stort och smått. Det kan bli rekommendationer av hundvänliga campingar och platser att resa till, tips på vad man ska tänka på när man reser med hund. Det kommer även att handla om aktiviteter och annat som hör hundlivet till.

Häng med mig här, om ni vill!
Hälsningar Karin